Verken i utställningen “Cirklarna” är teckningar i stort format. Teckningarna följer ett visst geometriskt schema med cirkeln i fokus. Cirkeln är en av konsthistoriens mest laddade former med ändlösa referenser, samtidigt som den också är en symbol för oändligheten själv. Blicken rör sig runt i den, cirkeln som rörelse går i sig själv och börjar alltid om. I verken återfinns bildelement från min gammelfarmor Ester Hoffstens (1890-1949) textila verk och siluetter och detaljer av mina barns leksaker. Genom att ta in bildelement från människorna både före och efter mig, konstruerar jag en ny plats där allt existerar samtidigt.

2024 skapade jag en konstnärlig gestaltning i den nybyggda kulverten, Kulvert B, på Hudiksvalls sjukhus, i samband med Framtidsbygget Hudiksvall. Den 36 meter långa väggmålningen har en rosa fond målad i tunna lager av bivaxlasyr på lasyrpreparerad betong. Figurerna på väggen är målade i akrylfärger, uppradade likt skulpturer på en utställning, eller färgade skuggor i ett skuggspel.

Att färdas genom ett sjukhus kan vara både monotont, förvirrande, skrämmande och ovisst. Jag ville skapa en vägg man inte skulle glömma att man passerat, som tydligt markerade sin plats. Tanken är också att de abstrakta figurerna på väggen både ska fungera dekorativt i meningen att de ska vara varma, vackra och roliga både för små och stora betraktare.

Väggmålningen är 36 meter lång och ca 170 cm hög och ligger strax bakom huvudentrén.

Jag vet inte hur det började? Kanske redan när jag nervöst svalde tuggummit som kom med glassen Bubbel Pop på dagis, trots att fröken just sagt att man inte fick det. Eller när jag som student i New York besökte ”Big Gay Icecream”? Eller när jag och min man var på resa i Japan och provade grönt te glass för fösta gången? Idén till att göra en bok om glass har jag kanske haft hela livet, men det är i alla fall nu, den kommer i tryck! Jag är så stolt och glad att min första barnbok, Stora boken om Glass, kommer ut på IDUS förlag nu i juli och att jag nu kan dela den med mina egna glass-älskande barn och alla barn vi känner!

För glass är gott! Det tycker man nästan i hela världen. I Stora boken om glass får vi lära oss om glass och lite om glassens mystiska historia. Åt man glass i det forna Egypten? Vad kan glassen smaka i Japan? Finns det seg glass? Beställ boken här!

Under våren 2023 har jag tilldelats ett skissuppdrag för att göra en konstnärlig gestaltning i den nybyggda kulverten (Kulvert B) på Hudiksvalls sjukhus, i samband med Framtidsbygget Hudiksvall. Det blir en 36 meter lång väggmålning med en rad bekanta och obekanta figurer. Väggen kommer ha en ljusrosa fond målad i bivaxlasyr, i tunna skimrande lager av färg. Figurerna som målas på den kommer vara i ljusa, transparenta färger, uppradade likt skulpturer på en utställning, eller färgade skuggor i ett skuggspel.

Jag är så stolt att jag blivit tilldelad Stiftelsen Yngve Bergers Minnesfonds Stipendium!

Motivering: En lättsam lekfullhet, betecknar Sörensons sätt att förhålla sig till sina natur-relaterade skulpturer som är förstorade och förhöjda i färgskala.

De är samtidigt mödosamt skapade och placerade på väl valda platser.

Det ömtåliga, sköra materialet, som med hjälp av luft och ljus understryker lättheten, skapar monumentala, iögonfallande skulpturer som man som betraktare inte kommer undan.

De påkallar ett möte mellan ett modernt och ett, genom historien uråldrigt formspråk.

I motsatsförhållandet uppstår frågor.

Vad är det vi ser?

Sörensson är värdig ett stipendium till förmån för ett fortsatt sökande och för att kunna utveckla sitt arbete genom tekniskt hållbara alternativ.

”Jag ligger bredvid min treårige son i sängen, han landar försiktigt ett modellflygplan på min näsrygg. Jag sluter ögonen. Nu lastas bagaget, jag knäpper det lilla bältet runt höfterna. Planet accelererar och snart är vi i luften. Pyttesmå plastglas med ljummet vin. Små, små smörpaket. Jag kliver av planet och den fuktiga varma luften slår emot mig och får alla mina kläder, på en sekund, att bli tunga och fuktiga, klibbiga mot kroppen. Då är det skönt att sätta sig på sval sten. Som den svala marmorn i de höga fönstren på min lågstadieskola. Vi är sju år och min bästa vän äter en fruktyougurt. Hennes föräldrar har sagt att hon måste det, hon blir trött annars. Men hon har ingen sked, så hon äter den ur byttan med fingrarna. Fingrarna är starkt röda, yoghurten ljust lila, det är fruktansvärt kladdigt. En städare går förbi, tittar märkligt på oss. Det är grått utanför och inga löv på träden. Jag står framför frysen, det droppar och rasslar och rinner. Vi frostar av den och det känns som jag står framför en vårdag. Luften är rå och allt håller på att tina. Men utanför är det september och tidigare idag gick jag förbi en hel familj som fotade sig under ett gyllengult träd.”

Minnet rör sig i cirklar. Mest igenom minnen jag känner igen: minnen om färg, minnen om skala, temperatur, kroppens relation till omvärlden, platser och rum. Cirkeln är den plats där allt kan få finnas samtidigt, den skapar inga hierarkier, man rör sig igenom den, berättelsen har ingen början och inget slut. I mitt konstnärliga arbete är färgen, materialet och formatet starten på berättelsen, men det arbete som följer är inte en historia jag känner till från början. Tvärtom är det målningen eller teckningen som berättar något för mig, något jag inte kände till eller något för länge sedan glömt.

Men det finns också en annan hand i den här utställningen, Ester Hoffsten, min gammelfarmor. Ester dog 1949, långt innan jag hade möjlighet att få tala med henne om hennes arbete som konstnär.  Hon lämnade bara ett par kartonger med skisser, teckningar och några akvareller efter sig. Farmor berättade för mamma att hon jämt hade ont i fingrarna av silvertråden. För Ester försörjde sig som textilkonstnär, främst broderade textilier till olika kyrkor där hon bland annat har skapat mässhakarna för Engelbrektskyrkan i Stockholm. Hon hade även en lång tjänst hos Handarbetets Vänner i Stockholm, (1930-1948), och tillsammans med dem deltog hon i utställningen Rugs and Carpets på Metropolitan Museum of Art i New York. Esters bildvärld har inspirerat mig i mitt arbete; tekniska studier av blommor, några svartvita foton av textila arbeten som innehåller växtformer, en akvarell med små, små vågor och en mystisk målning med en blomma på en kulle. Jag presenterar här hennes verk bredvid mina, som en dialog mellan Ester och mig.

Utställningen är öppen fram till 19 juni- Välkommen!

Varmt välkomna på vernissagen den 7 maj på Klippans Konsthall där jag kommer visa teckning, måleri och skulptur!

För er som missa utställningen ”Kolla Konst” i somras är jag glad att visa Martin Fricks fina dokumentations bilder av mina verk. Lidköping fyllde 575 år och firade genom låta Lidköpings Konsthall arrangera en konstpromenad runt Lidan. Så här berätta konsthallen om sina tankar om utställningen: ”Genom konsten kan vi se staden och genom nya ögon, kanske börjar vi se sådant som vi har glömt bort att vi har? Eller så kanske nya favoritplatser i skapas? Genom att följa ett promenadstråk som tar oss runt Lidan och in i Stadsträdgården har du möjlighet att ta del av samtidskonst som är både lekfull, vacker och utmanade och ibland står i kontrast till den konst som redan finns i vår stad. Det skapar fina dialoger mellan verken men får oss också att fundera på vad samtidskonst är och hur den kan påverka vår offentliga miljö. Tankarna kring vad konst är och kan vara utvecklas hela tiden. Det samma gäller tankarna kring staden och vilka funktioner den ska fylla.”